I feel like Hamlet. I'm neither active nor inactive. Failing to achieve any purpose.
Varför låter jag det gamla komma upp igen? Det var ett år sedan ungefär. varför låter jag det få makt över mig igen, göra mig svag, deprimerad... se det varje dag framför mig, ibland givet hopp, för att krossas lika snabbt. jag är fett korkad, dum i huvet.. jag vill inte att det ska vara så, ibland intalar jag mej att det inte är så, ibland känner jag mej bara galen, ibland undrar jag om det inte bara är my mind playing tricks on me.. sedan finns det andra sidor. vad välja? nej inte så. skiftar från dag till dag. ena dagen upp i solen, andra dagen gömd bakor sopor. fan vad jag har mycket sopor! så jävla mycket skit i huvet. borde rensas bort, bort, bort.. jag gömde mig idag, sen fick jag hopp, sen krossades det som vanligt, sen blev jag neutral.. vad är fel för fan? gissa vad ni vill vad det rör sig om. ingen kommer ändå få veta något som leder åt det ena eller det andra. som jag sagt innan, vissa saker är bara för komplicerade för att få ord. People don't hate history, they hate their own history. det är vad jag har, fancy quotes och tankar. skrivandet tycks långt borta från mig nu, verkar inte röra på sig. så mycket jag, jag, jag överallt att JAG blir galen. utplåna självet, önskar JAG var buddhist. schulman, jag har aldrig läst din blogg, men jag är säker på att vad du än skrev så borde du inte lagt ner din blogg. alla ord är värda att få yttras. även om de orden inte är du, även om orden som inte är du kommer ur din mun, så är de värda att yttras. Yttras, föras vidare genom skrift, tal, fågel, fisk, eller mittemellan, välj själv, ett skepp kommer lastat. Med ord. med många biljontals ord som varje dag förmedlar vad som finns eller inte finns inuti våra förvirrade huvuden. we make up our minds about so many things. about what is beautiful and not, what is important and not, what is love and what it is NOT. who we love and NOT. beginning to sound like a Borat-parrot. sorry. men jag vet inte. vi lever i våra fina ramar, perspektiv på verkligheten, skriver fina bloggar och förmedlar oss så tjusigt. vad kommer det ner till?? slutligen. här är me. meh. ehehe. vi bestämmer var vi sätter punkt eller komma, vad som kan sägas och inte sägas, vad som är andra, vad som är jag. vad som kan publiceras, rubriceras, exponeras, planteras, utvärderas. vi går till skolan, vi går till jobbet, vi går till begravningen. om det inte är vår begravning då vill säga. vad om bitarna däremellan? vad om ord som ingen yttrar, sanning vi aldrig kan nå? varför kan vi inte vara helt och hållet öppna och sanna, undrar hur många hjärnmutationer det skulle finnas då. alla skulle totalt kollapsa i ett hav av sanningar. jag vill göra det. säga allt. jag tror på närhet, jag har upplevt den, söker den ständigt, förlorar den alltid. här är jag och där är du. vi är så jävla separerade att det inte är sant. EXAKT!! det är falkst. och nu fick jag slut på ord, om jag vore en poet, om JAG kunde skriva sonetter flytande (vilket skämt) så skulle jag göra detta till en vacker rapsong, blanda in lite reggae beats, techno pump, akustisk gitarr, spröd gothsång och blanda allt i en härligt eklektisk mix och servera med min favoritchoklad smält ovanpå. jag måste sova nu, och imorgon kommer jag säkert bara tycka att den här texten är sjukt pinsam och radera allting.. om jag orkar dvs. Sagt om IB: jag skulle begå självmord, men jag är för upptagen... that is the truth of today. jag är för upptagen för att skriva sånt här skit, så egentligen har det inte skrivits alls, eller hur? jag har suttit och gjort franskaglosorna hela tiden. inte ett ord om de här orden till någon, förstått?
