Water

I paint my life on a chaotic canvas of black and red. Everything just keeps getting harder. And it seems like it has to be that way in order for me to be content. Everything has to be difficult, disheartening and dreadful. Trying to imagine what would make me content, just made me realize I would never be unless I was miserable. I don't know many other feelings than miserable. There are moments, but nothing lasting. And there is no other way to live. Try as I might, there is always something keeping me obsessive, psychotic, neurotic, thinking-too-much. Down and down and down. The best stories are of great conflicts. Drunks can get away with murder, simply because they forget everything.

Lätt

Om jag hade gått till en psykolog skulle "den" ha sagt till mig att jag har ett djupt behov av bekräftelse som först och främst kommer från min relation till min pappa. Han har ständigt höga krav och visar tydligt besvikelse när man inte lever upp till hans vision av hur man ska vara. Han kan också visa uppskattning, men det mer sällan. Detta kan också kallas duktiga-flickan, eller typ Athena-komplex - man är sin faders dotter. Detta bekräftelse-behov leder till beteende där man försöker tillfredsställa andra, ofta genom att vända kappan efter vinden, och vidare bidrar det till ohälsosamma relationer till andra män. Där man ständigt vill tillfredsställa dem, och ofta offrar mer än vad man kanske borde ha gjort. Ibland går det även så långt att man förlorar sin självrespekt. Se där. Då har man spårat ett beteende till ett behov till ett ursprung.

Architecture & Wine

Och han har inte ringt, men det hade jag inte förväntat mig heller. Hoppats, men inte förväntat. Man borde inte förvänta sig särskilt mycket överhuvudtaget, överlag. Det blir oftast inte som man vill eller förväntar sig, och man sårar bara sig själv genom att ha kanske orimliga krav. Kanske senare, man vet aldrig. Saknar Sims 3, vill bygga hus och inreda.

Kanske

Jag tror jag vill ha en riktigt sunkig rockfest. Take your life with cocaine typ. Alla ska ha tighta, trasiga byxor och slitna band tees, söndersprayat, sunkigt hår, stinka alkohol och röka inomhus. JD/cola för det mesta, men också sunkgroggar. Helst ska någon ha ett slagsmål, och helst ska något slås isönder i sann trasha-hotellrum-anda. Sedan så kommer det ju säkert förekomma ett eller flera substances. Folk får gärna ha sex också, helt öppet liksom. Musiken ska enbart vara riktig, renodlad rock. Inget sånt nymodernt skit. Mycket 60-tal. Och folk svassar runt där med sina rockstar egos. Ja, det hade fan varit trevligt.

Hemlighetsfull också med sina goda sidor

Att resa betraktas ju som en försvarbar onödighet.

Man ska kunna vara hemlighetsfull också med sina goda sidor, sa en gammal kultursociolog jag gillar.

Människans rätt att själv välja vem hon vill vara (liberalism) eller som en sorgsen reflektion över människans oförmåga att bryta sig ur normer och ideal (civilisationskritik?) eller som en bild av världens orättvisor (socialism) eller som ett uttryck för min enorma självupptagenhet (liberalism ...)

Goffmans teori om livet som ett skådespel

Murdoch betraktade sitt hem som en levande organism och vägrade därför att städa. Hon flyttade i stället, när huset grott igen helt.

Det är när vi älskar också det ofullkomliga i en människa som vi har förstått vad kärlek är. Det är det som inte riktigt blev som vi tänkt som vi minns – och som ibland också blir till våra allra finaste minnen.

(http://www.dn.se/kultur-noje/tva-forfattare-pa-vag-mot-julen)