Tjugo facking år. Det är jävligt bisarrt egentligen. Det var en najs fest, lite random, svårt att fokusera med så många människor runt omkring. Mamma är helt knäpp, speciellt när hon är aspackad. Jag är också det, vet inte riktigt varför jag var tvungen att bli så full. Tänkte inte helt enkelt. Önskar jag varit mindre full så jag hade haft lite mer koll. Men så går det med en kyl proppfull med öl, flera lådor vin, två flaskor champagne, en flaska vodka och en flaska tequila. Fast tequilan slapp jag. Hoppas jag inte sa något pinsamt bara. Vilket jag säker gjorde. Till fel personer. Vid fel tillfälle. Minnesluckor som äter upp en inifrån framåt eftermiddagen när bakfyllan är ett faktum. Dagen efter har inte varit så bra. Morgonen var superfin med trevliga människor, solsken, paket, random diskussioner, sniglar och Djävulen som försökte kontakta Frida genom brödrosten. Kaffe. Flumm. Sol. Skratt. Men sen åkte de ju allihopa på en gång och jag blev väldigt spyfärdig. Däckade på en soffa, sov nån timme, vaknar upp och käkar kall flintastek och chips. Börjar kolla på Star Wars och försöker förstå att jag faktiskt är tjugo nu. Ju senare det blir, ju mer filosofisk blir jag. Sen sitter man där på terassen med en cigg och en fanta, stirrar på stjärnorna och formulerar filosofiska meningar i huvudet. In the end, we are all alone. Alone for life. Alcohol make you act out all the stupid ideas you have, there are no boundaries after a certain point and everything is possible. Like trying to stuff yourself into a trash can, or telling people things you have been thinking about them all along, stuff you don't dare to say when you're sober cause then you can grasp the consequences. Alcohol makes consequences disappear. Och sånt skitsnack. Sen kommer en full mamma med ett glas vin och sätter sig där. Tittar på en med mamma-blicken och säger "Gumman, det löser sig". Då vill man bara döda sig själv. Vad fan handlar allt om egentligen. Orkar inte vara seriös? När jag är bakfull vill jag bara ligga och hångla med någon på en mysig filt i solen. Men det fungerar ju inte riktigt så. Nu får det fan bli lite mer Star Wars så man kan somna ikväll. Jag tror jag ofta somnar med "Förlåt att jag finns" i huvudet. Tjugo år av "förlåt att jag finns". "Förlåt att jag förstör. Förlåt att jag är galen. Förlåt att allt blev så fel. Förlåt att jag finns."
Don't live faster than your angels can fly.
