Jag älskar taxi.

Jag älskar taxi. Taxi kan göra en kväll perfekt. Taxi får alla på bra humör. Man slipper de dumma meningslösa minuterna man annars måste spendera på en kylig perrong alternativt skabbig busstation. Den tar en snabbt och smärtfritt till nästa destination, och humöret är på topp. Speciellt om man åker sju personer i en stortaxi, halvfulla, glada och flummiga. Stämningen är på topp, förfesten fortsätter i taxin, ingenting blir avbrutet av klaga på kyla, regn, eller av sura tanter. Man slipper kommunaltrafikens eviga pinor som får det att kräla i huden av känslor associerade till obehagligt uttjatat, tråkigt svenssonliv. Det är grått, det är trist, och det får dig att dö en liten bit inombords. Taxi å andra sidan, känns exklusivt på något sätt, det är dyrt, och inget man gör vardagligen, det är associerat med fylla och festligheter, associerat med grand arrivals, high heels, New York, Sex and the City osv. På Teneriffa tog man taxi hela tiden, vart man än skulle på kvällen - då kom man snabbt till festen och man slapp vingla runt bland horor och dealers. Man slapp spendera tid på att GÅ. Mer tid till att dricka och ha roligt. Saknar 5euro per taxi, saknar taxi 3ggr om kvällen. Saknar bar-hopping som det ska göras. Ingen bar-runda utan taxi - inte en chans. Därför var Lördagskvällen helt lysande. Viggos, förfest, TAXI, Ölis, TAXI, apartment. Perfekt. För M's del forsatte det efter Ölis med: TAXI, Spisen, Myntha, Efterfest, TAXI! Jag älskar taxi. Bara ordet får mig att må bra. Taxi är bäst. Jag älskar taxi.