No Light

You are the hole in my head
You are the space in my bed
You are the silence in between
What I thought and what I said

You are the night-time fear
You are the morning when it's clear
When it's over your start

No light, no light in your bright blue eyes
I never knew daylight could be so violent
A revelation in the light of day

You can choose what stays and what fades away
And I'd do anything to make you stay

Tell me what you want me to say
Through the crowded islands
Crying out at me
In your place there were a thousand other faces

I will disappear in plain sight
Heaven help me
I need to make it right
You are the revelation
You are to get it right
And it's a conversation
I just can't have tonight

You want a revelation
Some kind of revolution
You are the revelation

Tell me what you want me to say
But would you leave me,
If I told you what I've done

And would you leave me
If I told you what I've become
'Cause it's so easy,
To sing it to a crowd
But it's so hard, my love
To say it to you, all alone

No light, no light in your bright blue eyes
I never knew daylight could be so violent

A revelation in the light of day,
You can choose what stays and what fades away
And I'd do anything to make you stay

Joe Purdy

Why you always being so mean?
Why you always being so mean?
Cause you'd think that you could see
The pain you bring me now
So why you always being so mean?

And why you always running your mouth?
Why you always running your mouth?
If you'd stopped to find it out
You might understand by now
So why you always running your mouth?

And why you always making me cry?
Why you always making me cry?
You look me in the eye
And tell me all your lies
So why you always making me cry?

Yeah, why you always looking so sweet?
Why you always looking so sweet?
You walk into the room
And it brings me to my knees
Yeah, so why you always looking so sweet?

Yeah, why you always making me stay?
Why you always making me stay?
If I only had a brain
I would leave you right away
Yeah, so why you always making me stay?

Oh, why can't I leave you behind?
Why can't I leave you behind?
Cause things would be just fine
If I could get you off my mind
So why you always leaving me behind?

I'm right here.

Love is not about "It's your fault" but "I'm sorry". Not "Where are you?" but "I'm right here". Not "How could you?" but "I understand". Not "I wish you were" but "I'm thankful you are".

Love is a feeling you feel when you feel that your going to feel a feeling that you've never felt before.

I have learned that love can grow without sex, and that sex does not always lead to love.

To know I was beautiful in his eyes made me beautiful... I had never been beautiful before.

Just the thought of being with you tomorrow is enough to get me through today.

Sitting in a lecture and just waiting for it to end so I can go back to being with you.

So he's not the brightest crayon in the box... he's still my favorite color.

In love you find the oddest combinations; materialistic people find themselves in love with idealists; clingers fall in love with players; homebodies capture and try to smother butterflies. If it wasn't so serious we could laugh at it.

I don't know if I like you or love you, want you or need you, all I know is I love the feeling I get when I'm near you.

You have to walk carefully in the beginning of love; the running across fields into your lover's arms can only come later when you're sure they won't laugh if you trip.

If you forget all else remember just this, there are people who love you and want you happy... without you their life would be empty.

Do you ever sit and think...what if? What if you never said the first hello?

I've never been scared of someone before. Sometimes maybe a little intimidated, but never scared. But you, you scare me, with your beautiful brown eyes and your amazing smile. I'm so scared that I will want to love you forever, and you will want me only for a few moments in your life.

I love how I get nervous when I see you, but feel more comfortable with you than I do with anyone else.

Faces

Turn Away These Faces, We Hide Behind
Cutting Through The Otherways, Open Up Our Minds
Show Ourselfs To The World Tonight
Cause We Are No Longer In Disguise

Did you let her get closer?

Wanted to dive right in and meet you there
I’ve been before and I’m not scared
Your eyes change color in the light
But they can see me now, I’m not scared

Did you let her get closer?
Was she prettier than me?
Some days it’s all her and not you
I walk beside but I fall behind
No more running
Tried to show you with my eyes
But it’s not me you see
This place belongs to someone else
and I have to get out
How can you love someone
who loved before?

The day you met her, it’s crystal clear
I’m to blame, it was me who let her in
and I’ve tried to give you all the blame
but it’s all mine

We’re exchanging sentences on a dark street
Outside the best hotel in town
Your hands beg me to stay the night
Like a way of saying “thanks”
Did you let her get closer?

Some moments are so lonely
When you ask what’s on my mind
So I hold you closer
To make her disappear

Silent about if we’ve got a future
Silent about what we’ve got now
Your dreams fade
And mine are all but gone
Did you let her get closer?

(original: Melissa Horn)

lita aldrig på någon

och han berättade för honom, som om jag någonsin kommer säga något mer till någon av dem, kommer aldrig lita på någon av dem igen. kommer inte gå dit igen. bryr mig inte längre. orkar inte. de är svin. kan inte ens tro på att han berätta för honom. vilket svin. aldrig aldrig mer. hejdå.

Big Bang

Born alone, die alone - the tragic human condition

Almost got a starfish hooked on cocaine

Couldn't find you guys so went out and bought six new friends (6-pack of beers). Sadly, three of them are dead.

Careful, not too much downie, you know that if my clothes are too soft it makes me sleepy.

Mrs Cooper: Maybe the reason you're having a hard time finding a bloke to settle down with is because you let them ride the roller coaster without buying a ticket?
Penny: Oh, they don't always get to ride the roller coaster, sometimes they only get to spin the tea cups.

I could write more enlightening things about the universe on a nursery wall with my diaper.

Is it possible your foul mood, or to use the clinical term, bitchiness...

By not overthinking, the less intelligent handle emotions better.

Hey God, whazzup. I'm good but it would be great for my family if you could help my brother stop cooking meth.

In my veins

"The last mosquito that bit me had to check into the Betty Ford clinic."

Get through? you've absolved yourself of responsibility. You live from self-induced crisis to self-induced crisis.

Who made you the master?

http://www.youtube.com/watch?v=gjsrH_cnK7g

best song right now.

Two Smoking Barrels

He's just an asshole and I can't really see why I was attracted to him... Well, I see it, but don't want to acknowledge it. Anyway. Nothing is ever going to happen and I just have to stop reading things into what he does and says, nothing good can come out of that. It's me building stuff up in my head and then getting heartbroken over reality. It's just not happening again. Please, it cannot happen again. Reality is, he is not interested, no matter how cute he can be. Why do I have such a hard time living in reality. Why do I want to believe that some looks and some words mean more. They don't. Stop trying to convince yourself otherwise. It's not true. It's not real. The worst part is, I don't really want him, now because of rejection I'm just mad because he doesn't want me, I want retribution, revenge. I want him to want me just because he doesn't. It has nothing to do with feelings. Just inferiority and insecurity. Which is so ridiculous, honestly. Shut up. Go to bed, keep your head down, study hard, down your pints, and it's all going to be fine. You'll end up in the real world some day.

Was this over before it ever began?

Was this over before
Before it ever began
Your kiss
Your calls
Your crutch
Like the devils got your hand
This was over before
Before it ever began
Your lips
Your lies
Your lust
Like the devils in your hands

Everyone in this town
Is seeing somebody else
Everybody's tired of someone
Our eyes wander for help
Prayers that need no answer now
I'm tired of who I am
You were my greatest mistake
I fell in love with your sin
Your littlest sin

....

A place is only as good as the people you know there

You can't ruin a friendship with sex, that's like ruining ice cream with chocolate sprinkles

And so on.

just feel so incredibly lonely. just want someone to hold me, cuddle me, take care of me. so down and moody. have a cold, fever, no energy, tired. just want to crawl into bed and drown beneath the covers. Autumn Depression. Like the leaves I'm withering.

It Wasn't Me

i wish i was more patient. could wait for things to unravel by themselves. not have to push and pull and make a fool. make a mess. provoke. tensions. potential disaster. drink too much and just go insane. sooner or later im ending up in a mental facility. humiliation is free. i was stone drunk, it isn't clear. it doesn't count, cause i don't care. the years transform my memories. haze and blur and disappears. will this be a haze eventually too?

Jag kommer sakna er.

I’ve been walking in the same way as I did
Missing out the cracks in the pavement
And tutting my heel and strutting my feet
“Is there anything I can do for you dear? Is there anyone I can call?”
“No and thank you, please Madam. I ain’t lost, just wandering”

Round my hometown
Memories are fresh
Round my hometown
Ooh the people I’ve met
Are the wonders of my world
Are the wonders of my world
Are the wonders of this world
Are the wonders of my world

I like it in the city when the air is so thick and opaque
I love to see everybody in short skirts, shorts and shades
I like it in the city when two worlds collide
You get the people and the government
Everybody taking different sides

Shows that we ain’t gonna stand shit
Shows that we are united
Shows that we ain’t gonna take it
Shows that we ain’t gonna stand shit
Shows that we are united

Round my hometown
Memories are fresh
Round my hometown
Ooh the people I’ve met

Are the wonders of my world

Leaving in 4

I thought he was my McDreamy but it was just delusions. Instead, I will have to find someone in Aberdeen. The new library looks cool, maybe a good place to look. 4 days.

Smell of wine and cheap perfume

I didn't think, I just was, embraced the role. Embraced the moment and had the time of my life. All the attention from the boys, mostly because of that feeling, and also because most other girls present have boyfriends. Not to brag, but I was the hottest there right then, and that's what I thought then, and that's what I must have been exuding. The two boys I was curious about, realized I didn't want either of them. Turned off by them. Which was an interesting discovery. A bonfire on the beach, just like a high school movie, and we laughed our asses off, looked at the stars and took a swim in the ocean. It was like a movie, but we should have had booze there.

I Adore This.

Dagens

Detta har jag gjort idag: Läst A Dance with Dragons, snart läst ut den. Läser The Wind-up Bird Chronicle av Haruki Murakami, lyssnat på Deadmau5 och Nero remixes och kollat senaste avsnitten av True Blood. Ätit vaniljyoghurt eftersom det är det enda halsen tål just nu. Kollat på Midsomer Murders med småsystrarna, skrattat åt deras galna påhitt och käkat popcorn och druckit oboy. Läst godnattsaga i form av Syskonen Baudelaires olycksaliga liv. Drömmer om pälsvästar, direwolves och att Daenerys ska slakta allt o alla med sina drakar. Försöker tänka så lite som möjligt på framtiden och bara försöka vara i nuet och läka. Tv-serier och god mat kan göra underverk, såsom matlådor från jobb och The Mentalist. Numera massor av thé, ostmackor och True Blood. Sunkar runt i mina fina Uggs-kopior och vägrar alla måsten. Inspiration, kreativitet, som i små glittermoln då och då. Fick en insikt idag; antingen kan du låta din hjärna vrida hela livet till en enda lång snetripp, eller så använder du din mentala kraft till att vända det till nåt positivt. Livet är en drog; oförutsägbar och opålitlig - du kan låta det lyfta dig till otroliga höjder och insikter, eller låta det sabotera hela dig tills du är ett ruttet nervvrak som ser spöken överallt.

Roskilde komihåg

Iron Maiden, Seun & Femi Kuti, M.I.A., Kaizers Orchestra, The Strokes, Underoath, Deadmau5, Lykke Li, Bring me the Horizon, Afrocubism, My Chemical Romance, L.O.C., Battles, Kings of Leon, Timbuktu, Hoffmaestro.

M.I.A. and Deadmau5 were the best acts, loved to see Lykke Li aswell and discovered Battles. Kings of Leon and My Chem always know how to deliver and L.O.C. has some seriously good beats.

Pubquiz på Spisen, bestämmer för att åka till Roskilde. Dagen efter upp tidigt, in till Malmö, tåg till Ystad, packa väska, tåg tillbaka, tåg till KBH. Handla mat och alkohol på Netto och käka lite McDonalds. Tåg till Roskilde. Tåg till Roskildefestivalen. Stå i kö med biljett, det började regna. Sätta upp tältet på anländningsdagen, holländare hjälpte oss hitta plats. Svenskar i campet bredvid, började hänga med dem. Supe. Gick till området med hela gänget, käkade fläskesteg o drack öl, påväg till Iron Maiden splittrades gänget. Tillbaka till camp och festa. Dag 2 var det Parkway Drive som jag dissade, hängde med Daniel och Robin. Drack rödvin och var mellow. Kom inte iväg på spelning förrän 18, då blev det en stund på Sean Kuti som jag inte gillade så värst, köpte en hamburgare och gick tillbaka till camp. Sen blev det supehäng där tills innan 01 då det blev en öl & jäger-runda med Oliver och Nina. Sen då M.I.A som var sinnesjukt bra, fastän man var aspackad. Hittade en söt norsk, dansade, gick inte att va still. Drack mojitos och vodka juice på Mojito Bus. Gick tillbaka till camp, sen skickade jag hem honom för jag var för trött. På lördagen drev vi runt ett gäng; Martin, Oliver, Nina, Rasmus och jag - först spaghetti på Pyramiden, sen White Russians under träden på de långa träbänkarna medan Kaizer Orchestra spelade i bakgrunden på Orange. Efter White Russians hamnade vi på ett ölställe där Linus, Anders o nåra andra mötte upp, så där satt vi ett tag o drack öl efter öl och trakasserade folk och fick höra sjuka sexhistorier. Efter ett tag kände jag att campet lockade så smet iväg tillbaka till camp för lite rödvin. Inte långt efter det, under en matrunda då det blev nachos o fajitas med Daniel och Robin, så börjar det ösa ner något så otroligt. Åskstorm, våldsamt regn, lervälling, avstängd bro. Under åskstormen sprang vi runt, drack Rum&Coke på ett tak till en bar, käkade nachos och hoppade i lerpölar. Sen tillbaka till camp o in i Robins tält där vi fortsatte dricka rödvin och röka lite gräs. Lite efter 22 drog jag med Robin på Underoath, fick höra A boy brushed red, en av mina favoritlåtar. Sen till The Strokes, de har en del riktigt bra låtar. Efter The Strokes minns jag inte vad vi gjorde fram till Deadmau5 kl 01. Det var underbart, skakade i hela marken, basgångar som framkallade extas. Efter en halvtimme ville jag dock se Lykke Li så drog dit, satt o sjöng med i varenda låt. Liten, svag röst i verkligheten, trodde den skulle va mäktigare men den är så barnslig på nåt underbart sätt ändå. Tillbaka för sista Deadmau5. Sen till camp där jag inte vet vad som hände riktigt. Efterfest som vanligt antar jag. Söndagen så stack nästan alla. Bara Daniel o Robin o jag kvar i camp. Såg BMTH, lite grand innan jag tröttnade o gick tillbaka till camp o la mig på en luftmadrass ute i solen. Riktigt riktigt stark sol, brände sig som fan. Vi bestämde oss för en heldag på området o smugglade in all dricka vi hade kvar. Gick till Afrocubism 16, sköna rytmer, påminde om Havanna. Satt där i solen, folk spontandansade lite överallt, drack mojitos och njöt av solen. Sedan gick vi till Orange o My Chem, alltid lika bra, sjunga med, nostalgi, de spelade inte Na na na eller Sing men det va ok ändå - såg inte Ray där, bara Frank o Gerard... Gerard är för jävla underbar. Efter My Chem tog vi lite picknick på Pyramiden; pestopasta, spaghetti, sushi och mackor. Satt där högt uppe o kollade på allt folk, festivalen. Provade lite hattar. Flummade förbi L.O.C. - riktigt mycket folk. Såg Battles, ett lite modern psykedelisk, noise rock. Det var riktigt fett, fast det var kanske rökat som gjorde det så. Sedan var det Kings of Leon, tog med oss några partystolar som vi hittade och satt vid Orange. De levererar alltid. Likaså denna gång. När de spelade Closer höll jag på att dö. När de spelade Be Somebody satt jag på Daniels axlar och skrek. Efter detta tillbaka till Arena där slutklämmen med Timbuktu o Hoffmaestro kom, dansade som fan o drack mojitos, öl o rödvin- Robin däckade medan jag o Daniel flummdansade runt hela Arena området. Tillslut drog vi tillbaka till camp o där däckade jag ganska hårt. Måndag spenderades bara med att vänta. Vänta på att gå, vänta på tåg, vänta på att komma fram. Vänta på mat. Vänta på dusch. Vänta på att dö lite.

Phantogram.

Wake up
You're gettin' high on your own supply
Oh, baby, you're still alive when you could've died, oh
The world is not around because of you
You know I'm not around because of you

You've got a mouthful of diamonds
And a pocketful of secrets
I know you're never telling anyone
Because the patterns they control your mind
Those patterns take away my time
Hello, goodbye

Wasted
You tell the truth when you could've lied
And troubles are on the rise 'cause you're in disguise, oh
And if it isn't me
Then pack your bags and leave
I wish I could believe those devils won't take you back
Out to the salty sea

You've got a mouthful of diamonds
And a pocketful of secrets
I know you're never telling anyone
Because the patterns they control your mind
Those patterns take away my time
Hello,
Goodbye

(Phantogram. What it's like to punish yourself with work and strenous exercise, to make the mind go blank and forget all sorrow, live from breath to breath and watch the hours rush by like booze in a bar. Still the mind dwells and the wounds ache and a fantasy world of Starks and Lannisters paints your eyelids in strange colors.)

Följer med dig hem ikväll för jag vill inte vara själv

Får ingen luft
Blir knuffad runt
Jag dansar men jag känner ingenting alls
Allt går för fort
De andra drog
Andas, andas men det är för varmt

Jag är för full
Du är för ung
Jag ser dig prata med hör inte ett dugg
Letar mig ut
Blinkande ljus
Andas, andas allting snurrar runt

De stänger men ingen bryr sig
Blir blind när alla lampor lyser
Mm, det här är värt att dö för
Jag tror mitt hjärta blöder

Jag är så svag
Ger dig en kram
Jag ser dig ringa men har inget val
Vi går på rad
Sotiga barn
Barfota fötter genom hela stan

Åh nej
Nu ser du mig
Jag måste rota i väskan efter mod
Jag är så hög
Jag kunde dö
För jag kan göra det som ingen gjort
Som ingen gjort

De stänger men ingen bryr sig
Blir blind när alla lampor lyser
Mm, det här är värt att dö för
Jag tror mitt hjärta blöder
(De stänger här men ingen bryr sig)
Blir blind när alla lampor lyser
Mm, det här är värt att dö för
Jag tror mitt hjärta blöder
Åh, kom vi sover över

Jag följer med dig hem ikväll
För jag vill inte vara själv
Jag följer med dig hem ikväll

I was drunk yesterday and the day before that

When you feel so lonely that it feels like your heart is about to explode. When you know you could be out partying but you turned the offers down and stayed at home to sulk in your loneliness. When you just want to hide until someone drag you out from your hiding place. Tomorrow I'll study for my driving license test on Wednesday. All day long. And hope no one calls me so I can continue to revel in my loneliness.

Dark Storms

Medina - Addiction (Dubstep Remix)

Should I drink another drink

Say another lie

I know that you may think

That I'm a broken little bird in my mind


Cause I'm falling on the floor

I'm climbing up the walls

And everytime I get a grip

I seem to lose myself just a little more


Cause I am here and it eats me up

Well, I love the way it feels

I really shouldn't stay

But I can't give up

The more it hurts, the more I need


It's like an addiction

It's like an addiction

Stay Gold, Ponyboy

Bartleby the Scrivener: His unwillingness to explain his behavior reflects his unwillingness to conform to Wall Street society or its expectations.

“Dally was real. I liked my books and clouds and sunsets. Dally was so real he scared me.”

What goes unsaid until the end of the story is that Pony, like Dally, needs a book to explain him, but is forced to write it himself.

Johnny also urges Ponyboy to "stay gold," by which he means to stay the way he is and follow his dreams.

Rodion Romanovich Raskolnikov is the fictional protagonist of Crime and Punishment by Feodor Dostoevsky. Emotionally, physically (due to lack of food) and financially stressed, his behaviour in public becomes progressively more erratic through the book as madness gradually consumes him. Raskolnikov fluctuates between extremes of altruism and apathy.

The general morality of today

Both Edwards and Priestley wrote about free will. Edwards states that free will requires the will to be isolated from the moment of decision.

Bartleby’s isolation from the world allows him to be completely free. He has the ability to do whatever he pleases.

One of Locke's fundamental arguments against innate ideas is the very fact that there is no truth to which all people attest. He took the time to argue against a number of propositions that rationalists offer as universally accepted truth, for instance the principle of identity, pointing out that at the very least children and idiots are often unaware of these propositions.

Tabula rasa is the epistemological theory that individuals are born without built-in mental content and that their knowledge comes from experience and perception. Generally proponents of the tabula rasa thesis favour the "nurture" side of the nature versus nurture debate, when it comes to aspects of one's personality, social and emotional behaviour, and intelligence.

Color Me This.

Om jag läser gamla saker som jag skrivit, kan jag se att början av hösten var grå. Det regnade mycket, jag drack mycket te, och funderade över varför allting stod stilla. Levde i en ensam liten bubbla, som oväntat sprack. Men det varade inte så länge. När December infann sig så kröp jag tillbaka in. Men i något svart. För det var jobbigare och mörkare, men samtidigt samma funderingar. Life is what happens when you're busy making other plans. Så jävla sant. Så först var det regnigt och grått, sen en kort period av guld, fast jag såg det inte då. Sen kom det svarta tillbaka. Och där är jag nu. Svart. Vilken blir nästa färg?

Karen & Hanky

The one time I will actually be able to take a guy home and fuck him, and I get too drunk to even know my own name. At least I got to throw a party, well, not much like a party put more like a fucking drunk-fest. It was a long time since I was that messed up.

Two days being hungover, watching Californiacation. That show has some seriously good quotes. Like I'm wallowing in narcissistic despair. No top shelf pussy can compete with the love of a good woman. The female orgasm is like 99% mental, who the fuck has the time for that. And give me a moutful of cock, anyday.

Devil-may-care

Jag behövde den karatefyllan för att återhämta mig lite. När huvudet bultar tills du spyr, och nothing makes sense, hela kroppen värker av någon konstig anlendning, när du är amazed över att du lyckades stå på benen trots x amount of alcohol. Uppkörning och bokad resa, panikångest och devil-may-care attitud. Efter att ha avverkat Firefly, Serenity och The Big Bang Theory har jag nu börjar på Californication. He is drowning in a sea of pointless pussy.

Mal & Inara

So what, somebody left you in a rut
And wants to be the one who's in control
But the feeling that you're under can really make you wonder
How the hell she could be so cold
So now you're left, denying the truth
And it's hidden in the wisdom in the back of your tooth
You need to spit it out, in a telephone booth
While you call everyone that you know, and ask 'em

Where do you think she goes
Oh yeah, where d'ya suppose she goes, oh

I know where he goes and I know the memory lingers. I know the truth in the back of my tooth, but still I keep denying it. I just have to face up with reality that it's happened once again, left in the U-bend, discarded and used, like an old needle, like the trash they see me to be. Nothing left here for me anyway, so let's get on a space ship and fly to a different planet.

No happy endings

for the way you changed my plans
for being the perfect distraction
for the way you took the idea that i have
of everything that i wanted to have
and made me see there was something missing

for the ending of my first beginning
and for the rare and unexpected friend
for the way you're something that i never choose
but at the same time something i don't wanna lose
and never wanna be without ever again

Joni Mitchell

Moons and Junes and Ferris wheels
The dizzy dancing way you feel
As every fairy tale comes real
I've looked at love that way

But now it's just another show
You leave 'em laughing when you go
And if you care, don't let them know
Don't give yourself away

I've looked at love from both sides now
From give and take, and still somehow
It's love's illusions I recall
I really don't know love at all

Tears and fears and feeling proud
To say "I love you" right out loud
Dreams and schemes and circus crowds
I've looked at life that way

Oh but now old friends are acting strange
They shake their heads, they tell me that I've changed
Well something's lost but something's gained
In living every day

I've looked at life from both sides now
From WIN and LOSE and still somehow
It's life's illusions I recall
I really don't know life at all

I've looked at life from both sides now
From up and down and still somehow
It's life's illusions I recall
I really don't know life at all

Sheldon

For most of human history the environment has been either a background constant, or, if it did change, a force with its own logic of climate change or local catastrophe (flood, drought, volcano, meteorite, earthquake, tidal wave, ice age) about which humans could do little but pray, die, adapt, or move.

Vad är du dålig på?

Att spela svårfångad när det är viktigt. Att ha one night stands. Att sluta röka.

System Crash

En trasig människa som inte ens kan dölja de stora revorna, försöker kanske desperat att gömma genom att skrika om felen hos alla andra, för alla gör det, skriker om alla andra medan man helst inte vill tänka på sina egna revor. Som om revorna försvinner om man skriker tillräckligt högt. Eller flyr en liten stund: det är lättare att sätta på sig ett sexigt skal och flörta med allt helst farligt än att sitta hemma själv och tänka på vilken misslyckad person man är. Varför ska man känna sig så misslyckad då, är man olycklig är det klart att man är misslyckad, men om man använder logik så kommer man oftast fram till att man mest är tramsig när man känner sig misslyckad. Men löjligt är också misslyckat, speciellt patetiskt. Men om man inte visar känslor, patos, så är man också ganska misslyckad. För om känslorna inte kommer ut, kommer de längre in och då blir man ännu desperatare att undfly sig själv. Jag orkar inte definiera de centrala koncept som är inbäddade här: dvs Lycka och allt som man kan förvrida det till – o-lycka, o-lycklig, missad lycka dvs miss-lyckad and it goes on. Jag orkar inte ta tag i körlektionerna. Jag orkar inte tänka längre. Jag orkar ingenting längre, vill ingenting längre. Vill bara sova, drömma och fly. Tiden går inte som jag vill. Vilja är ett pappersflygplan, och sedan kom regnet.

Alone.

And so it is. Crawling back to the place where no one really can reach me. And so it is.

Perhaps I was blind to the facts, stabbed in the back

I couldn't trust my own homies just a bunch a dirty rats

Will I, succeed, paranoid from the weed

And hocus pocus try to focus but I can't see

And in my mind I'ma blind man doin time

Look to my future cause my past, is all behind me

Is it a crime, to fight, for what is mine?

Everybody's dyin tell me what's the use of tryin

I've been Trapped since birth, cautious, cause I'm cursed

The Arts

"La raison pour laquelle les gens trouvent difficile d’être heureux, c’est qu’ils voient toujours mieux le passé qu’il ne l’était, le présent pire qu’il ne l’est et le future moins résolu qu’il ne le sera!"

“The reason people find it so hard to be happy is that they always see the past better than it was, the present worse than it is, and the future less resolved than it will be”

- Marcel Pagnol

Watching a French documentary about Catherine Deneuve, where of course everyone smoked all the time, I was reminded of my very early fascination with French culture. Smoking a cigarette in a café, leading that troubled life of an artist, all in a very fashionable manner. Clubs, pubs, cafés, parties - the penniless writer hanging around cafés and smoking and reading and writing all day, and partying with the closest all night. A creature of the night, not caring about convention, money, or anything at all. Just The Arts. This translated into reading French books, Anna Gavalda is a big favorite, smoking French cigarettes (Les Galoises Blondes), listening to Piaf and Gainsbourg, watching obscure french movies... And I've missed that. What I've also missed is their reverence for Les Arts and L'Amour, Their impeccable feeling for the portrayal of emotions; it's like they're the only ones who really understand Love and what art is all about... It's about disorientated devastation, floating around in a hazy world with no connection, where a few beams of sun light might bring chaos to you're entire existence. L'Amour - it's like it's worth it, even if you will never be the same ever again, and you will suffer the more for it. But life takes on new shapes, and you will be more sensitive to what things are, see everything in a different light....

Water

I paint my life on a chaotic canvas of black and red. Everything just keeps getting harder. And it seems like it has to be that way in order for me to be content. Everything has to be difficult, disheartening and dreadful. Trying to imagine what would make me content, just made me realize I would never be unless I was miserable. I don't know many other feelings than miserable. There are moments, but nothing lasting. And there is no other way to live. Try as I might, there is always something keeping me obsessive, psychotic, neurotic, thinking-too-much. Down and down and down. The best stories are of great conflicts. Drunks can get away with murder, simply because they forget everything.

Lätt

Om jag hade gått till en psykolog skulle "den" ha sagt till mig att jag har ett djupt behov av bekräftelse som först och främst kommer från min relation till min pappa. Han har ständigt höga krav och visar tydligt besvikelse när man inte lever upp till hans vision av hur man ska vara. Han kan också visa uppskattning, men det mer sällan. Detta kan också kallas duktiga-flickan, eller typ Athena-komplex - man är sin faders dotter. Detta bekräftelse-behov leder till beteende där man försöker tillfredsställa andra, ofta genom att vända kappan efter vinden, och vidare bidrar det till ohälsosamma relationer till andra män. Där man ständigt vill tillfredsställa dem, och ofta offrar mer än vad man kanske borde ha gjort. Ibland går det även så långt att man förlorar sin självrespekt. Se där. Då har man spårat ett beteende till ett behov till ett ursprung.

Architecture & Wine

Och han har inte ringt, men det hade jag inte förväntat mig heller. Hoppats, men inte förväntat. Man borde inte förvänta sig särskilt mycket överhuvudtaget, överlag. Det blir oftast inte som man vill eller förväntar sig, och man sårar bara sig själv genom att ha kanske orimliga krav. Kanske senare, man vet aldrig. Saknar Sims 3, vill bygga hus och inreda.

Kanske

Jag tror jag vill ha en riktigt sunkig rockfest. Take your life with cocaine typ. Alla ska ha tighta, trasiga byxor och slitna band tees, söndersprayat, sunkigt hår, stinka alkohol och röka inomhus. JD/cola för det mesta, men också sunkgroggar. Helst ska någon ha ett slagsmål, och helst ska något slås isönder i sann trasha-hotellrum-anda. Sedan så kommer det ju säkert förekomma ett eller flera substances. Folk får gärna ha sex också, helt öppet liksom. Musiken ska enbart vara riktig, renodlad rock. Inget sånt nymodernt skit. Mycket 60-tal. Och folk svassar runt där med sina rockstar egos. Ja, det hade fan varit trevligt.

Hemlighetsfull också med sina goda sidor

Att resa betraktas ju som en försvarbar onödighet.

Man ska kunna vara hemlighetsfull också med sina goda sidor, sa en gammal kultursociolog jag gillar.

Människans rätt att själv välja vem hon vill vara (liberalism) eller som en sorgsen reflektion över människans oförmåga att bryta sig ur normer och ideal (civilisationskritik?) eller som en bild av världens orättvisor (socialism) eller som ett uttryck för min enorma självupptagenhet (liberalism ...)

Goffmans teori om livet som ett skådespel

Murdoch betraktade sitt hem som en levande organism och vägrade därför att städa. Hon flyttade i stället, när huset grott igen helt.

Det är när vi älskar också det ofullkomliga i en människa som vi har förstått vad kärlek är. Det är det som inte riktigt blev som vi tänkt som vi minns – och som ibland också blir till våra allra finaste minnen.

(http://www.dn.se/kultur-noje/tva-forfattare-pa-vag-mot-julen)

El beso del final

Hay en mi corazon una inquietud
Hoy te veo tan distante
Hay algo que me aleja de tu amor
De repente tu cambiaste
Hoy insegura estoy
El estar sin ti, se que me hara sufrir

Anoche yo senti, que me besaste diferente
Y me quede sin saber que hacer
Yo te conozco y se que algo no anda bien
Ven, dime la verdad, no quiero imaginar
Que fue el beso del final

Oh, oh
No se por que ha cambiado tu actitud
Ojala que todo sea un error
No quiero comprobar que te perdi
Ni que muestro amor se acabe
Oigo una voz que se hunde en mi
Que me vuelve a repetir
Lo que no quiero oir

Jävla skit.

Jävla skit. Allt är bara mörkt, tungt och jobbigt. Alla får cancer till höger och vänster. Har inte mått så här dåligt på länge. Känns som att kroppen är helt utmattad, tömd, livlös. Som att man verkligen inte orkar ta ett enda steg till. Meningslöshet. Funderar på att bli nykterist, sluta röka och leva i celibat. Då ändrar man varjefall på något, och kanske slipper man få cancer. Varför ska det vara så jävla mörkt?

Wild

When talking to Garrett I realised something. He asked "You're not very good with relationships in general, are you?" referring to some expired friendships. Shrugging, I answered "It's good with the people I really care about". And it couldn't be more true. The people who really matter are the ones who stay with you no matter what happens. And they have. And they will.

I'm compliant in that way. Show me affection, and I'll show you. Give me love, and I will give back. Give me shit and I will repay in kind. It's always been like that. At one point I called it "Chameleon" because it's a matter of following others feelings, of adapting to the color of the moment. Nästan lite som att vända kappan efter vinden, if you will. But it's not really like that either. But what's the point of giving love to someone who doesn't seem to appreciate it?

It's the second day of this new year, and I've already started making resolutions to myself. With the morning cigarette and the beautiful winter sun came the defiant feeling that "I will never belong to anyone". The feeling of being a wild animal, never being caught, escaping every trap. Wild and free and defiant, crazy and glowing and... Wild. Predator. You can't catch me. And I will never belong. Anywhere or to anyone.

2010 – The year that went by.

2010 – The year that went by.

Saknar solen något fruktansvärt.

In keeping with old traditions, an evaluation of the year that went by is in order. So it started in Tenerife, with a hell of a party, of which the most vivid memory is walking home barefoot at 8am, me and Mattias half-carrying each other. Both drunk as sea captains. January was a good month, because Cissi came into my life. Work and life went on. The last three weeks on Tenerife stand out. Firstly, surprise visit week with insane partying. Secondly, family visiting week with less work and Siam Park and fun. Thirdly, last few days, so surreal and happy and despairing and sad and exciting and everything at the same time. April was a strange month all in all. Then came May and one could say, I had adapted well, what with all the clubbing and drinking that went on during these months. Birthday was weird, drunk and insane. All the summer is a strange blur. Mest fylla och fest, varannan dag bakis. Stadsparken, Myntha, Spisen, Ölis, KB; the old watering places. Över midsommar befann man sig i Magaluf, med allt vad det innebar. Den sjukaste och skönaste midsommar jag varit med om. Shotdunkar, poolbadande, drinkar, skumparty, strandhångel, däckad vid 5pm. Sen upp och på det igen. Saknar solen något fruktansvärt. Sen var det Göteborg, Pink-konserten och allmänt yrande på Liseberg och i stan. Lite dricka fick man nog i sig där också. ”Jag tror vi ska till D” osv. Efter Göteborg fortsatte galenskaperna, fyllorna och festerna. Båten hann man med några gånger. De tre vännerna och Magda på äventyr. Molina jobbade i Köpenhamn men följde med på upptåg ibland, no one was higher up than us in those moments. Hösten kom smygande med sin kyla, en krypande depression. Nu var sommaren och leken över, dags för allvar och verklighet. Det kändes som att växa upp, fan vad ledsen man var. Men man anpassade sig ganska fort ändå. Föreläsningar, körlektioner och träning blandades. Först hade man Molina som stöd, men sedan försvann hon till England, och då blev det väldigt ensamt. Kommer ihåg hur jag gick där fram och tillbaka till gymmet och stålsatte mig själv, ”I’m a warrior, just do it!” Och vardagarna rullade på, så förjävligt ensamma. Bara träning, köra, plugga, träning, köra, plugga. Sen på något sätt kom festandet igång igen. Spisen, Myntha, Viggos, Botulfs, Spisen, osv. Mest Spisen. Och inte så ensam längre, för en tid. Och sen gick hösten jävligt fort med mycket känslor, lycka, deppighet och alkohol. Nu vet jag inte vad jag ska tycka om året, det gick för fort, och kan inte minnas mycket. Från massa lycklighet till där jag är nu, tomhet som alla de andra åren. White lies, Death cab for cutie och Lykke Li beskriver det bäst. Detta år kommer börja med tomhet; Molina kommer åka iväg igen, föreläsningarna börjar, körlektionerna börjar, gymmet kommer besökas. Alla måsten alla krav, ett tomt skal som förflyttas från det ena kravet till det andra. Jag vill resa, jag vill fly, jag vill kasta mig fritt omkring. Jag vill ha värme och sol. Jag vill bort, jag vill fly, jag vill springa iväg från alla dumma måsten. Antagligen kommer jag inte ha råd till resor, men om jag har det så ska det jävlar i det bli resa av. Temporary flight from reality.