Strindberg poesi:
Solnedgång på havet
Jag ligger på kabelgattet
rökande "Fem blå bröder"
och tänker på intet.
Havet är grönt,
så dunkelt absintgrönt;
det är bittert som chlormagnesium
och saltare än chlornatrium;
det är kyskt som jodkalium;
och glömska, glömska
av stora synder och stora sorger
det ger endast havet,
och absint!
O du gröna absinthav,
o du stilla absintglömska,
döva mina sinnen
och låt mig somna i ro,
som förr jag somnade
över en artikel i
Revue des deux Mondes!
Sverige ligger som en rök,
som röken av en maduro-havanna,
och solen sitter däröver
som en halvsläckt cigarr,
men runt kring horisonten
stå brotten så röda
som bengaliska eldar
och lysa på eländet.
Meeeeep Meeeep. Hehe. absinthe.se
Mer strindberg:
Indiansommar.
Från sjukrummets kloraldoftande kuddar,
mörknade av kvävda suckar
och hittills ohörda hädelser;
från nattduksbordet,
belamrat av medikamentsflaskor,
bönböcker och Heine,
jag stapplade ut på balkongen
för att se på havet.
Svept i min blommiga filt
lät jag oktobersolen skina
på mina gula kinder
och på en flaska absint,
grön som havet,
grön som granriset
på en snöig gata
där ett liktåg gått fram.
Havet låg blickstillt,
och vinden sov --
som om ingenting passerat!
Då kom en fjäril,
en brun otäck fjäril,
som förr varit kålmask
men nu kravlat sig upp
ur en nylagd lövhög,
narrad av solskenet
gubevars!
Skälvande av köld
eller ovana
slog han sig ner
på min blommiga filt.
Och han valde bland rosorna
och anilinsyrenerna
den minsta och fulaste --
hur kan man vara så dum!
När timman var ute
och jag reste mig
för att gå och ta in,
satt han kvar ännu,
den dumma fjäriln.
Han hade uppfyllt sin bestämmelse
och var död,
den dumma djäveln!
Av nån anledning skrattade jag hysteriskt när jag läste den sista dikten, Indiansommar. XD omigad, vet inte varför, kan inte sluta XD
A tarot card reading. Six of wands.. you are on the right path, a beginning of a friendship.. the hanged man.. sacrifice, you have to give up on an old belief, let go, go with the flow, don't force anything, just drop it ok.. the sun.. success, happiness, the radiant light of the sun scorches away all fears and fogs of confusion, blessings, you have reached your goal.. ten of wands.. you're carrying an unnecessary burden, maybe it's time to let go of it and be free, a trial to test you...
All this speak to me and confuse me even more. I know there is something I have to let go of concerning this matter I asked about (no, it's a secret!) And the sun came up when I asked about the future, so that seems promising atleast, I could use some sunshine. And six of wands was a promising start.. not too ambiguous.. the hanged man has a clear message, especially together with the ten of wands, but in the context of the question asked it got me so confused I didn't know what to think of it.. A sacrifice. Something has to go, from one or the other side..
My black halloween candles are lit. Three black candles in the window. Buddha is meditating right beside them, and by his side Shiva, as Nataraja, dances in the wheel of fire. He is the cosmic dancer who keep the constellations moving. And among them all floats the lotuses of rainbow colours with small candles inside them. The stars watch outside the window and I would much rather write fairytales of magic than a stupid labreport.
