Jag borde sova nu egentligen. Jag är trött som ett grässtrå, men lycklig som en dansade irländare. Denna veckan har bara varit för underbar för att vara sann. Bästa Hultan någonsin, har svårt att tänka mig att något kan slå detta. Ska försöka redogöra lite som hände, alla intryck, alla upplevelser, alla amazing människor är kvar i skallen, studsar runt och skapar lyckokänslor i magen.
Tisdag
Eftersom jag somnade full från gårdagens eskapader på Mynta var jag ju lagom pepp på tåget. Bakfull som ett svin, köpte två stora latte och en räkmacka. Man mår mycket bättre med kaffe. En ensam resa med två byten. Linus tog ju den billigare varianten. Sista biten med festivaltåget kommer för alltid vara etsad i mitt minne: den stigande förväntningen, de obeskrivbara frihetskänslorna när man tittade ut på sjön o dess omgivande skogar som skulle bli ens hem de närmaste dagarna. Sen kliver man ut i eftermiddagssolen och ger L en stor fet kram och ett brett leende som bara säger: "nu förihelvete här vi äntligen här!". Vi beger oss med våra fullastade, groteskt tunga backpacks till Campingentrén där vi får våra band. Vi hade bestämt i förväg att den röda campingen verkade vara the place to be, Träsket är ökänt som den camping där det festas vildast. Och så var det verkligen också. Men anyway, vi kommer ner till udden, blickar ut över nejden, ser en vajande irländsk flagga, och direkt säger Linus: "Här ska vi bo!". Det har precis börjat regna så vi slänger in ryggsäckarna i grannens tält, och börjar jobba på att sätta upp vårat eget. Efter att tältet satts upp kom solen fram igen så det blev riktigt varmt, var tvungen att byta om. Satte oss och snackade, med en öl i näven, med de grannar som väl anlänt (där fanns förvånansvärt mycket plats faktiskt). Peter, psycho-Jonas, Sanna och Micke. En av de första frågorna jag fick av antingen Micke eller Jonas var om jag och Linus var ihop. "Nej nej nej", svarar Emma, "vi är bara kompisar". Och man ser hur deras ögon lyser upp. Hade så jävla kul åt det. Spritpennan åkte fram och jag skrev på Mickes rygg: "Schtek som fan!" och "Jag har myggbett där" med en pil ner i baken. En av de första sakerna han sa till mig var att han hade typ fem myggbett på skinkan. Asgarvade. Sen anlände Mickes stockholmspolare: Artan (den dansande husnegern, också kallad MJ för hans sköna moves), Hobbe ("brudar, brudar, brudar, alla gillar brudar!"), Johan (mästertjuven) och Toll (tollen egentligen men jag tyckte det lät lite weird o kalla nån det). Trevliga små pojkar. Medans de satte upp tält stack Linus, jag, Micke och Jonas för att bada efterson Jonas, som aldrig fick nog av att bada och praktiskt taget badade hela tiden, var pepp på bad, och för att Micke gnällde om att jag var tvungen att tvätta bort det jag skrev på hans rygg. Rev (på ett sexigt sätt såklart) och skrubbade Mickes rygg, kramades med Jonas, solen sken och jag mådde allmänt prima. Fler grannar anlände, västeråsarna Olof, Jonas och Sofie. De fick hjälp av Peter att sätta upp tältet. I början var jag ärligt lite rädd för dem, Jonas och Olof såg inte snälla ut, och de hade någon slags hatkärlek going on där de bara sa "Jag hatar dig din jävel", "Ät bajs och dö!" och "Vill du ha stryk?" hela tiden... Men de visade sig vara snälla och goa, om än lite reserverade. Campet var nu fullständigt, och grabbarna började jobba på att sätta upp sin stora banner med camp-namnet: Camp of the Captains. Fett med najs. Resten av tisdagen fördrevs med rundvandring till olika camp, ICA-shopping, chill, drickande, snackande, och sen helt plötsligt var jag i Mickes knä. Det var mys det. Men jag sov faktiskt i mitt eget tält, i alla fall första kvällen. ;)
Onsdag
Dagen började med tandborstning, energy drink, och banan. Chilldrickande. Bad. Mys i tält. Tror jag drack lite för mycket faktiskt, mådde inte så bra när vi skulle till Dropkick Murphies, eller så var det magknipen jag fick från de där jävla köttbullarna som är så jävla goda. Första festivaldagen, och det inleddes med Dropkick Murphies på den största scenen Hawaii. För att göra detta sköna irländska band ära hade Peter, den lite äldre fadersfiguren som var bartender/ljustekniker som jobbat på Irland, kilt på sig. Och psycho-Jonas hade rödhårig peruk och basker. Killarna moshade och var glada, men jag satte mig vid sidan och rökte efter ett tag. Tillbaka till campet, mer supe, snack och allmänt chill. Hälsade på syrran som jobbade på Ahlgrens och sålde pommes, tiggde till mig några. Fett gott det var. Sen stack jag och Micke till Franz Ferdinand, satt på en filt och hade det allmänt mysigt. Efter det var det Kings of Leon, som jag bara gillar typ tre eller två låtar av. Use Somebody såklart, den kom i slutet, riktigt najs publikskrål på den, gåshud. De var helt ok överlag, om än litet intetsägande, men Sex on fire är en jävligt jävligt bra låt och nu har den blivit lite av min Hultan theme song.
Hot as a fever, rattling bones
I could just taste it, taste it
If it's not forever, if it's just tonight
Oh, it's still the greatest, the greatest, the greatest
You, your sex is on fire
And you, your sex is on fire
Consumed with what's to transpire
Tillbaka till festande i campet. Artan dansar MJ och freestylar, Hobbe är aspackad och får alla att garva asset av sig med sina klockrena kommentarer och sitt desperata raggande. Han haffade en tjej (eller kille?) i rullstol och anklade henne för rattfylla. Kom senare på att det var fan spakfylla. Han dansade även ute på gångstigen och sjöng "brudar, brudar, brudar, killar gillar brudar, artan gillar killar" osv. Kommer faktiskt inte ihåg om det var just denna kvällen detta pågick men annars var det en av de andra. Peter spelar Drunken lullabies på banjo, och vi disskuterar Japan. Pungmannen kommer förbi med pungen dinglande i det fria i sina trasiga mjukisbyxor. Och vi kommer på kodordet "banan" om Micke lackar för hårt, vilket han hade tendens till ibland. Så fort han börja lacka skrek någon banan. Skitkul. Det var nog denna dag jag skaffade ett vattentoa-band också, ett sånt där rött Rädda Barnen band så man kom in gratis på vattentoan. Fast sen var jag ändå på Bajamajorna, för det hör till när man är på festival, och för att kön till vattentoan var ofta cp-lång. Sov inte i mitt tält denna kväll, höhö...
Torsdag
Inleddes precis som Onsdag, och låt mig påpeka att även om jag inte alltid vaknade först så började jag iaf supa först av alla i campet. Hardcore. 13:00 var det Maia Hirasawa och jag gick med Sanna för ingen annan palla. "Mattis and Maia" och "The worrying kind" var bäst, älskade även hennes mellansnack. "Till alla er som har ett hål i magen". Åh, hon var så söt och så underbar! Sen va det chill fram till 17.30, random stuff happening. Sup. Micke blev redigt packad, så packad att när vi var på The Virgins var han tvungen att gå ut och spy lite. Men jag ville ändå bara höra tre låtar ändå så: Rich Girls, She's Expensive och Private Affair. Det var inte så bra ljud och inget drag heller så jag nöjde mig med det. Sen gick vi för att återhämta oss, och påväg förbi Pampas hör/ser vi Hello Saferide spela The Quiz, fatta om jag blev lycklig då! 19.15 skulle Regina Spektor spela, alla är allmänt dräggiga i campet, men jag får med mig Peter och Olof. Peter försvinner, men han sa att han lyssnade och att jag hade fått upp hans ögon för en ny artist, alltid kul när man kan göra det. När hon spela Samson höll jag på att börja böla. Det regnade, ett fint drissel, och Olof och jag mös under min regnponcho. Hon avslutade med Fidelity och det blev allsång. Helt underbart, älskar att jag äntligen fått se henne nu. Sen var det White Lies, och jag, Linus och psycho-Jonas drog dit. Fyfan asså!! Den tredje bästa spelningen på hela festivalen!!!!! Omg, jag älskar verkligen det här bandet, deras sound och deras mäktiga låtar. Kunde sjunga med här också, vilket jag älskar. Efter White Lies drog jag och Jonas vidare till Sonic Syndicate medans Linus drog till The Killers. Jonas försvann typ två låtar in i spelningen, och hittade tydligen inte tillbaka. Så jag stod själv och headbangade. Jag tyckte inte de körde några av deras bra låtar, förutom House of Cards, och deras spelning på Metaltown förra året var sjukt mycket bättre. Men mellansnacket va fint: "Visa nu att ni är rockare och inte dansare!" Och en kille i publiken hängde sig i järnröret i taket två meter ovanför publikhavet och hängde o dingla där i 10 min innan security tog hand om honom. Jag hann se slutet på The Killers i alla fall, som bl.a. innehöll When you where young, deras absolut bästa låt. Sen tillbaka till Camp of the Captains för mer random nattliga upptåg, supande och rökande. Toll fastnade i en hopfällbar stol, det var jävligt underhållande. Johan gick iväg på stölduppdrag och stal stolar, badpooler och allt möjligt. Han och Olof fann varandra genom sina psykbryt på sagda stolar som inte alltid var så hela. Eller som gick isönder direkt. Killarna var på Ludacris och kom tillbaka orerande. Hade velat se Erik Hassle och Totalt Jävla Mörker, men ingen annan var särskilt pepp på det så då var inte jag det heller. Träffade Charlie också btw, han jobbade som funkis, alltid lika söt. Sov själv och deppa har jag för mig, hormonsvängingar som fan.
Fredag
Vet inte riktigt hur den här dagen började men minns att jag var upprymd, glad och det där ordet på k. Sol, så jag och Micke går till stranden och ligger där och myser. Det var ren lycka. Lillasyster 15.30 var fett med najs, upptäckte ett nytt band tack vare Toll och Micke. Vem e det som står kvar, Lok står när alla andra faller - fett drag. Fast vi stanna inte hela eftersom Toll och Micke var mer pepp på öl. Tillbaka till campet, jag tease:a Micke som fan, hade jävligt roligt, sen brottning, armknäck och en snabbis innan Madness 18.00. Jäkla ballt band alltså: gamla gubbar i svarta kostymer och solglasögon står och ska:kar på scen. Peter och Jonas var sjukt entusiastiska och dansa som galningar. Jag dansa i början, sega ihop bredvid Micke på marken sen. Tillbaka, återhämta sig. Sup. Chill. Snack. Garv. Sen bar det av till Winnerbäck på Pampas för min och Linus del. Säga vad man vill, det är inte min typ av musik, men jag kan erkänna att det är bra som fan, och hans publik är fan den trognaste i Sverige. Jag lämnar Winnerbäck-orerandet åt Linus, haha. När vi kommer tillbaka har killarna varit på Kartellen och är jävligt taggade. Ett tjejgäng dyker upp i vårat camp: Sara, Klara, brottarn (kommer inte ihåg vad hon heter och vill inte heller) och nån till. Brottarn sitter i Mickes knä och de hookar etc, jag blir fett avundsjuk och sätter mig och myser med Olof som revenge (men Micke verkade inte bry sig ett dugg). Rejected och lite halvt nere hånglar jag upp tjejerna istället. Sara var så otroligt söt, en liten emotjej med långt svart hår, djupa ögon och assnygga piercings. Vi kommer på vårat eget handslag, som ägde btw. Och sen drar jag, Sara, Noomi (en tjej som dök upp nån dag och bonda med västeråsarna), Sofie, Jonas och Olof till The Sounds. De andra kilar iväg efter ett tag men jag och Noomi stannar hela spelningen. Fy fan vad snygg sångerskan är alltså, och den porriga saken hon hade på sig, fyfan va najs det var när hon höll på på scenen. Det tyckte nog alla i publiken, especially the males. Kan ju låtarna så det var najs att skrika sig hes. Mycket bättre denna gången jag såg dem än de andra gångerna. Mycket hänger på hur taggad publiken är tror jag. Sen var det såklart Timbuktu, men honom har jag också sett, och jämfört med den spelningen på Malmöfestivalen var den här verkligen ingenting att ha. Som sagt, beror på publiken. Upptäckte att Zach jobbade i security iaf, kram kram. Deppade mest över att Micke hade nytt ragg, men dansade också som en galning och gjorde min obligatoriska insats i allsångskören till Alla vill till himmelen och Det löser sig. Det var en jävligt snygg show om inte annat, med små hyllningar till Michael Jackson instoppade här och var, bl.a. en fantastisk moonwalk performed by timbakken himself. När spelningen var slut och alla skulle gå därifrån började de spela Beat It i bakgrunden till nedmoneteringen av stage-props, och alla, verkligen alla som var påväg därifrån började sjunga med. Mäktigt som fan att bara gå där och sjunga och höra alla andra sjunga med. Gåshud. Tillbaka till campet, Västerås-Jonas är full som ett grässtrå, som han själv sa, helt jävla borta. Köper Tequila av Artan, som Sofie snor, och när Jonas jagar efter snubblar han och skrapar upp hela jävla knäet, AJ! Tequila hälls på såret, men sen dyker sjukpersonal upp och plåtstrar upp honom. Många "Ät bajs och dö!" ryker mellan västeråsarna. Jonas ändrade det iofs senare till "Sug mitt sår, din jävel!" Precis lika charmigt. Sofie myntade förövrigt bästa smeknamnet på Micke: "valpen". Det var något valplikt över honom då och då, speciellt när han ylade/skällde efter snygga tjejer. Ungefär som psycho-Jonas som sprang efter varenda tjej med tungan dinglande ur munnen. Peter liknande honom vid en pudel med en boll. Anyway, västerås-Jonas blir kvällens underhållning då han dräggar sig, kommer med klockrena kommentarer, snubblar på osynliga trådar, välter stolar och tält och pratar med en däckad Sofie inlindad i ett täcke (han kallade henne "masken"). Han tände bl.a. en cigg till henne, öppnade en öl och ställde den bredvid och låtsades att hon var vaken. Kändes som jag skulle dö av skratt. Han askade i sitt eget knä när han somna med en cigg i mungipan, for upp och skulle slåss, asroligt. Läggdags vid femtiden kanske.
Lördag
En allmänt risig dag som ledde till en underbar kväll. Jag var risig som en gammal bil som håller på att lägga av, mensvärk etc, fyfan vad lack jag var. Det bar iväg på T-röd jakt, pengautdrag från den löjligt långa cash-kön och allmänna uppdrag innan spelningarna drog igång. Man hörde Melody Club i bakgrunden medan jag, Linus och Micke vandrade till ICA. Allt gick fel för Micke den här dan. Tappade ut sin öl, sin choklad, hittade ingen T-röd, kunde inte ta ut pengar etc. I pengakön var jag bara allmänt emo för jag mådde så dåligt och tråkade nog ut Micke till döds, men det förtjänade han förfan. Regnade mest av alla dagar också på morgonen, det var sick som fan, depp. Satt under grannarnas pressenning, där Linus hade bondat sig in, så även Micke, kände mig lite utanför där, speciellt när den söta -85:an stirrade surt på mig som att hon ville att jag skulle gå därifrån, och när hon bad mig att ta gruppbild på alla andra. Nej, jag scootade iväg till Olof, Jonas och Sofie och Peter istället, och bara låg och chilla med dem. Vilade lite, var mys-sugen men det verkade inte Micke va. Drog med honom och grabbarna till Promoe, men det var inte nåt superbra, helt ok gung antar jag. Ingen sprit kvar, ingen energidricka, allmänt seg. Psycho-jonas kommer tillbaka helt rökt. Hög som ett höghus och kan inte sluta skratta, har köpt en bandspelare. Allmänt degande, alla var rätt slitna och vädret var pissigt som fan. 20:30 var det dags för Klaxons, jävligt intressant sound alltså, men lite väl konstigt ibland, de hade lätt snyggast scenkläder iaf. Direkt efter Kid Cudi. Fyfan. Näst bästa spelningen på festivalen. Vilken stämning, vilka låtar. Embrace the Marsian ägde sönder. Men avslutningen med klubb-remixen på Day N Nite (han körde både originalversionen och remixen) slog fan alla rekord. Lyfte taket i Teaterladan. Stället förvandlades till ett rave, med hoppande, extatiska människor, blinkade ljus och denna feta remix som är så satans bra att det inte går att beskriva. Den låten var lugnt bäst på festivalen. Sedan köade jag till SMK, ville va längst fram och Winnerbäcks Grande Finale på Hawaii var jag inte jätteintresserad av, once again, I leave the Winnerbäck-talk to the fanatics ;) Hamnade längst fram till höger, mosad mot det jävla stängslet, Zach jobba där med. Sjukt stämning, insane publik, men en ännu mer insane show. SMK är fan inte kloka i huvet, de dansade runt nakna ppå scen, viftade med björkkvistar, sprutade konfetti, slog kullerbyttor, tokdansa, skickade upp ostron, kräftor, pengar, allt möjligt i rymden och pratade om heroin och att supa och all möjlig skit. Fyfan vilken show, helt amazing. Och musiken är så bäst. Så pepp, så tagg, man blev på topp på en sekund trots allt trycket. SMK var bäst på hela festival. Alltså är festivaltoppen: 1.SMK, 2.Kid Cudi, 3.White lies. Tror inte Linus håller med men det här var de spelningar jag verkligen älskade. Tillbaka till campet, där Tom dyker upp efter att han ringt och undrat efter mig. (träffade honom på morgonen och käka choklad och dela en cigg, han verkade helt förälskad, lite kul haha). Satt i Toms knä och mös men längtade egentligen bara efter Micke. Micke höll sig borta från tjejer och när han sa att han va sliten och skulle sova så fråga jag om jag skulle sova i hans tält, och det ville han trots att han såg allt hångel med Tom. Västeråsarna var också slitna. Men jag var tagg som fan efter SMK. Innan peppen la sig hann vi med att vara med på den rörliga spontanfesten som samlades runt en kille som drog runt med bergsprängare. Där var även Zach. Hej hej på dej. Han verkade lite depp. Jaja. Dansade crazy med Micke, Toll och Artan. Yeah. Sen tillbaka till campet. Snack och sång. Jag och Tom sjöng Hallelujah. Tillslut gick Micke och la sig och jag joina. Men då är Toll, Artan, Hobbe och Johan helt plötsligt skittaggade och börjar psykbryta som fan, de går på värsta rampage:en. Ricky, ett tjocko som var i vårt camp förra kvällen med kommer dit precis när killarna tänder eld på ett tält, och han tar upp det och springer iväg med det genom hela Träsket. Psycho. Sen fortsätter de med att spruta in Axe i Mickes tält, hälla sås på det och täcka det med skräp. Micke dampa som fan, rusar ut och slänger iväg Artan som en vante. Toll filmar hela skiten, och det blev värsta Hultsfredsturken: "Vem fan vare som hällde sås på mitt tält?!" De lugnar sig efter många om och men, men hela Träsket är ändå i anarki. Stackars polisen den kvällen, everyone went fucking nuts. Myspys, somnar.
Söndag
Vaknar av fucking väckarklockan. Vill inte gå upp. Hjälper Micke packa lite, försöker ta reda på hans stormkök. Kollar på när Linus gör ett konstverk med pressenningsfolket. Följer Micke till hans buss. Snyft. Sen ICA. Sen vårat eget tåg. Nu hemma. Annas födelsedag. Firande. Men jag trött. Nu sova.
Saknar Hultsfred som fan. Stämningen. Kärleken. Människorna. Är så underbart glad att jag åkte, trots allt strul. Och att jag hade roligare detta året än förra bevisar bara hur bra det funkar att bara åka två pers, för man träffar så asgoa nya människor i campen att hänga med. Och vi hamnade verkligen rätt vid Irlandsflaggan i Camp of the Captains. The memories will live forever, especially the sunny moments and the kisses...
