Jag orkar inte! Varför ska man göra en massa uppsatser som man gärna hade gjort om de inte skulle pressas fram och alla lämnas in samma datum? Och sen plugga till prov som avgör hela ens fucking betyg, vadå press? Och sen komma in på något fucking prestigefyllt universistet och läsa något flumm som literatur (i mitt fall, det enda jag kan tänka mig typ), och betala massa pengar och sen ändå inte bli något vettigt? Sen typ jobba på något skitjobb som fucking McDonalds, bara för att tjäna ihop pengar till typ universitet, eller för att resa jorden runt, eller för att bara leva. För att sedan efter universistet ändå bara få massa skitjobb eller vara arbetslös (våda lågkonjuktur), och försöka skrapa ihop pengar för att konsumera. Varför? Så jävla fucking meningslöst när allting är PENGAR och fucking KONSUMPTION. Bara en resa med skånetrafiken Malmö-Lund kostar typ 27spänn vilket blir jävligt mycket om man åker fram och tillbaka minst 2 gånger per dag och som jag utsatts för inkompetenta skolåkkorts-tanter som inte vet ett skit! Jävla skitjobb det måste va, men framförallt jävla jobbigt att vara så jävla inkompetent.
The meaninglessness makes me cry. I don't want to earn money just so I can spend and spend and spend on everything that needs spending on. House, food, water, bus, heat, clothes, shampoo. I am sick and tired of not having enough money to do what I want, I am sick and tired of panicking about the future. I am sick and tired of buying groceries, eating, shitting. Why pay for something that will end up on the dump anyway. Why do we have to EARN MONEY JUST TO BE ABLE TO LIVE? Have you ever thought about how sick that is? Forced to EARN MONEY IN ORDER TO EXIST. I am sick and tired of the job market being an assy fucking shit place. I am sick and tired of consumerism. I am sick and tired of being sick and tired. And I want to do everything I want to do. What a change it would be, doing something I actually WANT. Not just this essay or that paper, or that oral, or panicking about not cramming enough. What's the point anyway? And don't say "It's our future" - there is no fucking future! What does it mean going to university? If I wanna be a writer, why don't I just fucking write then??
I don't know. And also I read this in Metro today: "Lyckliga människor bloggar inte. För de har ingen ilska eller ångest som de måste ventilera." WELL FUCK YOU TOO YOU FUCKING HAPPY PEOPLE!! It's lovely you are so happy and all, but to me, happy people equals stupid people. You can't reasonably be happy in a world that is just [mostly] shit. We made it shitty didn't we. Beauty everywhere, sure. I guess I take that back. In everything not man-made there is. But we, we're like king Midas in reverse. Everything we touch turn to SHIT.
